Hej hej!!

Nu har det börjat gå utför. Livet är verkligen inte jag hade önskat och på köpet så börjar man att bli förkyld också.

Är jag verkligen på rätt plats?

Hej världen

Så härligt väder det är idag, helt otroligt och jag sitter inne. Men har lite att fixa med, städ och plock och sånt. Men jag ska ut på promenad senare. Blir en lång sådan, det ska bli så härligt.

Vad har ni för er idag?

Går det att se det från den ljusa sidan? Ja det är klart att det går, bara man vill. Inte sant?

Hej världen

Livet här hos mig har inte varit så bra de senaste dagarna. Det har präglats av ångest , massor med ångest. Jag har knappt orkat med något alls. Kännt mig så trött, orkeslös. Ändå sitter jag varje dag i skolan, försöker att hänga med så gått det går, samtidigt som jag brottas med mitt inre. Jag höll på att vissa det igår, det blev för mycket att ta in och lära, men jag kunde inte få bort mina egna tankar, tankarna om mitt ire de jag brottas med. Satt ner med min lärare pratade lite. Jag var så nära, det sista hon sa till mig var "ta det lungt bara". Ja men visst, tur att jag inte vissade för henne. Jag hade önskat en sorts hjälp med saker och ting, men jag kan inte fråga henne om det, för jag vet att det är fel person. Hon kan inte hjälpa mig, bara med studierna, inte att prata med. Hur jag mår osv osv. Samtidigt som jag vill ha hjälp så är jag så fruktansvärt rädd................ Nåja- man kan ju inte tycka om allt.

En känsla av ovishet.

En känsla av att bara vara ivägen.

.. att igen lyssnar osv osv.

Hopplöst.

Jag valde idag även att sjunka in i mig själv, eller valde och valde. Det råkade bara att bli så. Jag började att tänka mörkt, igen. Dessa tankar gör mig glad, andra inte, jag vet vilka. Jag har målat upp hur jag vill att det ska gå till, jag är för feg att ta tag i det. Finns det något att ta tag i? Ja ett helt jävla liv, mitt så kallade liv. Jag vill  men det är svårt, jobbigt det gör ont så ont. Döden kallade på mig idag, tänk bara att få slippa alla dessa tankarna, det vore ju underbart. Ta mig här ifrån, men samtidigt har jag lovat mig själv och massa andra att jag ska kämpa, men när dessa tankarna tränger sig i in i mig gör det ordentligt ont och jag vill bara försvinna. För gott.

Dagen usch fy blä.

Ångest.

Hej igen. Jag ville bara prova att sms blogga. Hörs

Hej hej!

Då har man skaffat sig en liten blogg också, det kanske var på tiden. Jag vet inte, men denna ska jag iallafall ha för att kunna skriva av mig. Livet är då inte så ljust, men jag hoppas att det ska bli bättre. Naturligtvis vill jag det. Men det är svårt ibland, aldeslse för svårt. Så svårt och jobbigt att man varit nära slutet allt för många gång. Men här sitter jag fortfarande och ugglar framför datorskärmen! Och har bestämt mig för att verkligen försöka ta mig ur denna eviga dimman. Men frågn är bara hur det ska gå till?